åsa valdis

Ibland måste man påminna sig själv att uppskatta allt det goda

 

Love can make you soft but it never makes you weak

Det är dags. Om ett dygn sitter jag med min fina mami och äter frukost och berättar alla stories som hon får höra (övriga sparar jag till tjejerna). Och i min mening så kommer hemfärden i alldeles lagom timing. Jag är faktiskt trött på att leva i en resväska och jag känner mig redo att ta mitt liv till något mer stabilt. Nu får vi se hur lång tid jag kommer befinna mig på samma plats men något säger mig att jag vill vara på samma plats en längre tid. Jag behöver de där lugnet, dom där vardagliga rutinerna och mina nära och oerhört kära. Ni kanske tror efter att ha läst bloggen att jag har haft en resa som jag inte alls är nöjd med. Stämmer ej! Jag är jätte nöjd med min resa men precis som allt annat här i livet så finns de stunder då man önskar att man gjort eller tagit beslut på ett annat sätt. Men jag har lärt mig oerhört mycket under denna resa. Om mig själv mest. Jag vet vad som betyder och vad som inte betyder lika mycket. Som alla andra gånger jag varit ute och rest (oj så många!!) så känner jag att jag kommer hem med några års mer mognad. Jag är snart en gammal tant i mitt lilla huvud men tråkig ska jag aldrig bli. Harmonisk är något jag däremot vill bli. Och jag borde lyssna på min mor mer, hon har så mycket kunskap och kärlek att ge. Så mycket som jag behöver höra. Sommarlöftena i år är att ta till mig av de mamma har att ge, shoppingförbud och se till att varenda timme blir dunder bra så att sommaren blir den bästa sommaren. 

 

Our bigger blessing, girl, is being young the power of not knowing where you belong

Vet ni vad. Alex hängde med mig både till Singapore, som va underbart, och till Thailand men sen dumpa vi varandra. Han drog till Bangkok och jag till Koh Phangan. Och där flög tanken "FULL MOON" in i alla dessa läsares huven. Mm, visst. Jag va där och de va galet men de är inte därför jag har landat här på ön. Nej jag är "vuxen" och "tråkig" som sitter på ett yoga retreat, försöker hitta meningen med livet, äter vegetariskt och pratar om "hokuspokus" saker. Eller rättare sagt hitta min rätta livsstil, så vi får se hur jag känner mig när jag lämnar denna plats. Vädret är varmt och fuktigt alltså de regnar en del så tyvärr kommer jag återigen inte kunna komma hem och chocka hela tjocka släkten med att bevisa att jag faktiskt kan bli brun. Jag har ju inte direkt haft tillfälle till att sola sen Bali för i Singapore finns de ju inte så mycket stränder. Där blev de mest en jäkla massagång och nedkylning i alla dessa enorma shopping center. Gick på museeum och bevisade vilka riktiga esteter vi är! Sen satte vi oss på ett litet litet flygplan till Krabi och hade beslutsångest. Men tillslut så hamnade vi i Railay Bay vilket var galet fint. 

Och nu är jag som sagt här, snart i Bangkok och efter de så landar jag på fina fina fina Arlanda. Och nu är alldeles för trött för att fortsätta skriva. Punkt. 

Ah för fan.

Där va jag klar med Bali och har landat i Singapore. Stor skillnad mellan länderna. Balis gator är knappast platta och rena och vägarna har inga lagar det gäller bara att inte köra på någon eller krocka. Singapore är modernt "rent" och bilarna följer ju faktiskt vägskyltarna. Men jag gillar båda, har hittat massa fint i alla affärer och måste hålla i både fingrar och pengar. Har försökt få färg på kroppen men de känns som att de inte kommer komma ordentligt förrän jag har landat i Thailand vilket jag gör på tisdag. Då lämnar jag troligen Alex som följde med mig hit. Jag ska försöka hitta något slags meditations center eller Yoga retreat som inte ruinerar mig men vi får se hur de går med det. Börjar i alla fall i Krabi och avslutar i Bangkok, så mycket vet jag! Dags för dusch och sen blir de museeum. 

From Sydney to Sydney via instagram

Life is what happens to you while you're busy making other plans

Kanske är dags att förklara lite för någon här i världen som är intresserad av vart jag befinner mig. Sydney. Yep, då behöver jag inte skriva mer.. 

Jo lite mer. Jag har flängt runt lite och sist jag skrev så va jag i Nya Zealand och hade precis hoppat ut från ett flygplan. Störta rakt ner mot marken i 200km/h. Och ner kom jag, hel och ren. Sen har jag varit hela vägen från norra ön till södra ön, varit i grottor och på glaciärer. Sett mycket fina saker och träffat riktigt trevliga människor. Men nu är jag tillbaka i Sydney sen någon dag och jag tar mig härifrån i morgon. Har bott hos Stina, Wes och James senaste dagarna, vi har väl inte gjort så mycket men de har varit mycket kvalitetstid. Känns väldigt trist att åka helt plötsligt men nya äventyr lockar. Så efter kvällens middag, köttbullar med koktpotatis, som jag ska stå för och frukostdejt inne i stan i morgon bitti så tar jag mitt pick och pack och åker till Bali. Där jag träffar Alex och troligen Rufus.

Vi får se när vi hörs nästa gång.  

Livrädd

Jag gjorde det, mest för att kunna säga att jag har gjort det. Underbart vackert! Taupo, vatten, luft, berg och en sjukt vacker solnedgång. Men jag körde mitt typiska livrädda skrik och jag kissade inte på mig. Ytterligare en grej jag kan stryka från min "Bucketlist". Nöjd. 

Hiding under the covers with no one else to blame

Jag har bara några timmar kvar här i Cairns och jag kan säga att de känns bra. Inte på de sättet att jag vill här i från utan tvärtom, de känns liksom skönt att jag har kunnat njuta av mina dagar här. Det innebär att jag kan flyga till Auckland utan dåligt samvete. Där blir de häng med Stina och troligen Rebecca innan jag sätter mig på bussen som ska ta mig runt på både norra och södra ön. 

Va ute och sprang idag. Jag sprang mina 5km men tiden va ingenting jag vill skryta om snarare så att jag blev arg på mig själv. Kanske kan jag skylla på värmen eller på att jag inte tränat tillräckligt här borta, vilket de antagligen beror på. Så från och med nu ska jag försöka mig på att springa lite mer. Kan bli svårt när jag ska vara på resande fot i 40 dagar och de är ca 55 dagar kvar till Vårruset. Men de är en utmaning, en bra utmaning som jag hoppas att klara av. 

Sen kan jag också berätta att jag är lite kär i Matt Corby, lite Justin Bobby känsla över honom fast han kan sjunga.  

Baka baka liten kaka

Jag ma vara konstig men jag har extrema cravings. Inte vilka cravings som helst, nej inte de vanligaste cravingsen som skriker onyttigt godis eller flottiga pommes. Nej. nej nej nej nej. Jag har stora, valdigt STORA, cravings efter att laga mat. Fixa goda frukostar, latta lunchar och underbara middagar. Och sjalvklart vill jag baka ocksa, efterratter, fika och brod. Jag hade en san har period, eller de ar val fel ord for de har ar inte periodvis detta ar permanent. De ar snarare sa att jag har haft en period da jag inte alls orkat tanka tanken pa att stalla mig och laga mat. Sa de kanns som att jag antligen hittat tillbaka. Jag hoppas verkligen att jag inte tappat lusten att laga ordentlig mat tills jag kommer hem. Detta kan betyda att de blir fin middagar mest hela tiden hela sommaren. Det hoppas jag pa! (och forhoppningsvis mina medmanniskor.

Dream on

Depp dag idag. Alltsa till och med sa deppig att jag nastan angrar att jag akte hit. Notera nastan. Man ska ju inte angra nagot man gor. Bara se de bra i situationer och jag antar att jag har insett att jag ar trott pa att resa sjalv och att jag ar lyckligast med mina vanner. Samtidigt som jag vet att jag kommer uppskatta all tid med dom nar jag val ar hemma, inte for att jag inte gor de i vanliga fall. Jag alskar att vara med mina kompisar, alltsa ALSKAR. Samtidigt som jag tycker att egentid ar valdigt viktigt, just for att man maste vara trygg i sig sjalv for att kunna vara avslappnad nar man ar med folk. Men just nu innehaller mina dagar massor med dagdrommar, vilket ar nagot annat jag alskar att gora, om vad jag ska gora nar jag kommer hem. Detta ar nagot jag stor mig pa valdigt mycket, jag har liksom svart att njuta av dagen. Jag ser alltid en vecka frammat eller ett halvar. Just nu drommer jag om att ha rutiner och de jag alskar runt mig. Jag langtar alltsa lite efter att bli vuxen pa riktigt. Men forst har jag ju Nya Zealand och Asien kvar. De ser jag ocksa fram emot saklart. Missforsta mig ratt alltsa.

Jag sket i fruktplockningen forresten. For riskabelt vader, man far inte ens plocka om de ar vatten pa marken. Sa jag hamnade i Airlie Beach och jag jobbar har for boende i en vecka. Sen aker jag till Cairns och Nya Zealand dar jag ska traffa Stina igen!!! 

Even this will pass.

Igar satt jag och tankte pa att jag borde borja skriva dagbok. Lite konstigt att jag langtar efter att skriva men inte ar sa sugen pa att blogga. De handlar val om att jag inte vill dela med mig av mina sma konstiga djupa tankar. Samtidigt som jag alskar nar jag laser personliga bloggar som skriver vad dom tanker och inte bara vad dom gor. Alskar att bli inspirerad och hitta motivation. Just nu kanns de som att jag borjar hitta tillbaka till en kansla och ett valmaende jag tidigare haft. Kanske var de lite darfor jag akte hit, for att komma tillbaka pa ratt spar. Jag hatar nar man kanner att man star och trampar vatten istallet for att springa mil. Kanske de anses som att fly fran verkligheten nar man gillar att resa och forflytta sig. De gor inte jag, jag fortsar inte varfor man ska plaga sig sjalv med att vara i situationer och pa stallen dar man inte trivs. Livet gar val ut pa att ma bra och vara lycklig och ge andra lycka. De finns inte alltid runt hornet i ens hemstad, man maste leta efter den. Soka efter lyckan, vaxa som manniska och sprida gladje till andra. Just nu langtar jag efter harmoni och ser fram emot att komma hem nar jag val gor de. Fa rutiner och ha ett schema. 

Nasta vecka ar jag troligen inte alls lika rastlos eftersom jag kanske har fatt (ar liksom inte helt saker pa laget) fruktplockar jobb! Kul va? Om nagon timme aker jag till Hervey Bay och sover dar en natt innan jag aker till Childers dar jag ska plocka citrus frukter! 

Du säger kom och ta mig någon annanstans

Fortfarande inte så mycket känslor för Australien. Brisbane var fint, det kändes liksom bra där. Kanske var de för att trevliga Australiensare och Britter tog hand om mig. Eller så är de för att planerna börjar klarna upp ännu mer än tidigare. Den 4:e April tar jag mig till Nya Zealand och det blir bussresa genom nästan hela landet. Auckland - Christchurch genom ganska mycket, förhoppningsvis riktigt häftiga platser. Hoppas bara att min svintunga 20kg väska innehåller rätt sorters kläder annars blir jag sur. Varje gång jag ska kämpa på mig den känns de som att jag är på väg att bryta nyckelbenen. Farligt. Tar mig tillbaka till fina Stina i Sydney den 19:e april och sen kämpar jag mig upp till Asien och kanske hänger med Rufus lite igen.

Tänkte på att jag vill slänga (eller rättare sagt bli av med) alla kläder jag har med mig här, skulle nämligen  vara super nice att sy upp och köpa hem tyger från Thailand. Smart eller ej? Blir kvaliteten på kläderna bra? och Hur dyrt/billigt är det? Någon som har svar på de? 

Noosa har varit mysigt hittills, känns som att jag tycker om de mest hittills. Litet och så. Men såklart har de regnat här också, regnet förföljer mig. 

Man måste genom skam man måste genom revansch man måste dö några gånger innan man kan leva.

Byron Bay har jag hamnat i och har tankt att vara har i tva natter men alla verkligen alla har berattat att dom tankte vara har i hogst en vecka men stannat i flera manader. Detta kommer inte handa mig om jag kanner mig ratt. Kanske ar jag skeptisk till det pga dagens vader. Regn. Kanske ar de darfor jag varit skeptisk till allt med Australien, tyvarr, for vadret har verkligen inte varit de basta. Eller sa ar de bara for att jag inte riktigt passar in har, bara for att valdigt valdigt valdigt manga alskar Australien och livet har behover de inte vara sjalvklart att jag ska gora det. Tycker om folk jag har hangt med hittills. Just nu hanger jag med en super trevlig journalist fran england. Hon va tvungen att sitta bredvid mig hela resan upp. 12 timmars bussfard. Men vi tanker lite likadant aven fast hon ar 9 ar aldre an mig. Far mig att kanna mig mogen. (Horde du det mamma?) Hon har gjort en asball resa hittills och sammanlagt ska hon vara hemmifran i 9 manader. Hon har en lista med 30 saker hon ska gora innan hon fyller 30. Halften har hon skrivit sjalv och halften har hennes kompisar skrivit. Sa himla haftigt!!! Sant vill jag ocksa gora. I morgon kanske jag ska gora nagot jag ar lite radd for namligen surfa. Jag vet att de bara borde vara kul men jag ar lite radd for havet. Stora vagor, oandligt stort och ingen aning om vad som finns under mina fotter. Men radslor ar val till for att bekampas. Efter Byron Bay bar de av till Surfers Paradise, hoppas pa att de har battre vader att bjuda pa.

I can't even breath

Nu så händer de saker här, imorgon vid den här tiden så sitter jag och väntar på bussen upp till Byron bay! Kommer fram torsdag morgon och de är väl ungefär då resan börjar på riktigt. Spännande och läskigt på samma gång. Stina och Wes har flyttat idag också och jag är överlycklig för deras skull, så himla fint att jag har någonstans att bo innan jag åker upp till Bali i maj också. 

Sen kan jag berötta att jag sitter och gråter för tillfället av illamående, huvudvärk och supersvullen mage. Precis så som jag fick i USA och jag är livrädd för att gå upp 15 kg igen. Måste försöka lära mig vad jag "får" och inte får äta för såhär kan jag inte ha det. Lilla (stora) magen.

Annars då, jo idag va jag och klippte mig på Toni & Guy alldeles alldeles GRATIS! Älskar när saker är gratis eller väldigt prisvärda. Blev riktigt bra så nu tycker jag att håret kan växa lite mera så att jag kan gömma mig bakom det ännu mera.

Dags att kollekta lite pengar från olika håll. 

De här får mig att fnittra